Om hjärnavstängningar

I perioder, när jag har för mycket omkring mig, har min hjärna en tendens att stänga av sig. Jag blir helt enkelt oförmögen att tänka några tankar alls, och eftersom jag inte kan automatisera så händer det då bokstavligen ingenting. Om hjärnan stänger av sig när jag t.ex. sitter vid skrivbordet så får jag sitta vid skrivbordet tills tankeförmågan kommer igång igen. Och om hjärnan stänger av sig när jag står i duschen, ja, då får jag helt enkelt duscha tills tankeförmågan kommer igång så att jag kan tänka att jag ska stänga av vattnet, dra undan draperiet och ta ner handduken. Som tur är tar varmvattnet aldrig slut och det är inte lyhört i huset.

Eftersom jag tillbringar mycket tid hemma så är det oftast där min hjärna stänger av sig, vilket underlättar. Om jag fastnar på en och samma plats hemma så gör det ingenting, även om det kan vara väldigt jobbigt. Om jag däremot fastnar någon annanstans kan det bli lite knepigare. Skulle jag t.ex. fastna när jag är ute och promenerar skulle jag kunna bli påkörd eller påsprungen, och att fastna i kollektivtrafiken skulle innebära att jag fick sitta kvar på bussen eller tåget – och kanske åka förbi min hållplats flera gånger – tills tankeförmågan kom igång igen. Det har som tur är aldrig hänt.

För några veckor sedan stängde min hjärna av sig när jag stod och fumlade med påsar och plånbok i biljetthallen på T-centralen (tunnelbanans knutpunkt) efter att ha varit och shoppat. Lägligt nog stod jag inte mitt i biljetthallen utan lite avskilt, invid en pelare, så jag var inte i vägen för någon. Dock hade jag kunnat bli av med min plånbok som jag höll i handen eftersom jag inte kunde tänka att jag skulle stoppa ner den i väskan. Som tur var så fick jag ha min plånbok i fred, tankeförmågan kom så småningom igång och jag kunde gå ner på perrongen och hoppa på tåget.

Idag stängde hjärnan av sig när jag låg i sängen. Jag var klarvaken och ville gå upp, men eftersom jag inte kan kliva upp utan att tänka så fick jag helt enkelt ligga kvar. Eftersom solen sken så beklagade katten sig över den usla servicen – hon ville ju gå ut!

Kommentarer till “Om hjärnavstängningar

  1. Känner inte igen mig. En gång missade jag hållplatsen då jag åkte buss. Men då tänkte jag på annat. Att hjärnan stänger av helt känner jag inte igen. Förstår inte riktigt. Tänker du något alls?

    1. Nej, man kan ju inte känna igen sig i allt. Alla är vi olika. 🙂

      Vad jobbigt att du missade hållplatsen när du åkte buss! Det har hänt mig också, då tänkte jag också på annat. När det känns som om hjärnan stänger av sig så tänker jag dock inte alls. Däremot känner jag mycket, ofta väldigt starkt, men tänker gör jag inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *