När kropp och personlighet krigar

De senaste veckorna har jag tillbringat hos familjen i Västergötland, och när jag är där är det ofta mycket jag vill hinna med. Dagen före julafton åkte jag och min mamma till närmaste stad för att fika och inhandla de sista julklapparna. Att gå på stan är någonting jag tycker väldigt mycket om, men det kräver samtidigt stor ansträngning. Därför hade jag förberett mig genom att vila i två dagar, så att jag skulle orka njuta av en mysig dag i en stad som jag inte besöker särskilt ofta. En mysig dag blev det, och på julafton samlades vår lilla familj hemma hos mormor. Vi åt julmiddag, tittade på Kalle Anka, delade ut julklappar och hade det allmänt trevligt.

På juldagen hade jag planerat att vila, vilket jag gjorde, men när dagen var slut så var jag det också. Jag kände inte alls av att jag haft en vilodag, så jag vilade hela annandagen också. Dagen därpå skulle jag träffa ett par vänner i Göteborg, men det blev inställt, vilket med facit i hand nog var en himla tur för jag var trött. Det jag kände var ”aktivitetsbaksmälla”. Två dagars vila hade uppenbarligen inte varit tillräckligt för att gå på stan och fira jul – dagarna efter varann dessutom.

Den här dagen förklarade min kropp och min personlighet krig mot varandra, för de fick mig att vilja helt olika saker och någon kompromiss var inte möjlig. Min kropp skrek att jag måste vila. Den talade om att jag behövde en lugn och stillsam dag i tystnad, annars skulle jag säcka ihop helt och hållet. Min personlighet, å andra sidan, gjorde att jag kände ett starkt behov av att hitta på någonting. Det handlade inte om att jag var uttråkad, för det blir jag nästan aldrig, men när jag isolerat mig för länge drabbas jag ofta av overklighetskänslor. Min personlighet är visserligen av den introverta sorten, men inte tillräckligt introvert för att jag ska må bra av att isolera mig inomhus i flera dagar. Dessutom fanns det en massa saker jag ville göra istället, nu när träffen med vännerna blev inställd.

Samtidigt innebär alla aktiviteter att jag måste orka tolka synintryck, tänka, kämpa med motoriken etc. – och för att orka detta skulle jag behöva isolera mig inomhus minst en dag till, vilket i sin tur skulle leda till overklighetskänslor. Jag ville verkligen slippa overklighetskänslorna så jag kände efter hur mycket energi jag hade, men jag insåg att jag inte hade tillräckligt med energi för att hitta på någonting. Därför fick jag helt enkelt låta bli, på samma sätt som man får låta bli att köpa saker som man inte har råd med. Overklighetskänslorna kom och jag blev väldigt nedstämd, men om jag inte hade lyssnat på min kropp så hade jag inte orkat göra någonting följande vecka heller. Min kropp och min personlighet är inte alltid särskilt kompatibla, men när de startar krig så är det numera oftast kroppen som vinner.

Kommentarer till “När kropp och personlighet krigar

  1. Vad jobbigt det låter! 🙁 Själv brukar jag som tur är inte längta efter aktiviteter när jag är trött och behöver vila utan då njuter jag av att ligga i sängen och läsa.

    Däremot händer det ibland att någon vän till mig absolut vill träffa mig på en dag när jag är så trött att jag inte ens orkar ta av mig min pyjamas och kamma håret. Då har jag ibland löst situationen genom att säga att till vännen att hen jättegärna får komma hem till mig om det är okej att jag kommer att vara en dålig värdinna, vilket innebär att jag kommer att ligga i soffan, inte orkar koka te så vännen får koka det själv och jag förmodligen kommer att ha pyjamas på mig. Så kommer jag göra med en vän nu i helgen för jag kommer troligen inte orka gå ut! Du kanske kan också testa göra så om du är för trött för att gå ut men behöver sällskap?

    1. Vad skönt att du inte längtar efter aktiviteter när du är trött, utan att du mår bra av att ligga och läsa då. Jag brukar inte ha tråkigt om jag ligger och läser (eller inte gör någonting) när jag är trött, för tråkigt får jag ytterst sällan, men däremot kan jag få overklighetskänslor. Jag kan även känna ett starkt sug efter att göra någonting annat, på samma sätt som jag kan känna ett starkt sug efter annan mat utan att för den sakens skull vara hungrig.

      Tack för tipset om att tillåta sig att vara en ”dålig värdinna” och låta vännerna komma hem till en i alla fall! Det skulle absolut kunna vara en lösning när jag känner att jag behöver hitta på något men inte orkar ta mig iväg någonstans, eller ens aktivera mig hemma. 🙂

  2. Hej. Blir du alltid så trött av att bara gå på stan eller fira julafton? Vad beror det på?

    Jag funderar på vad det beror på att jag själv känner ett sånt behov att efter en arbetsvecka bara vara hemma under helgen och bara fixa lite hemma, damsuga, städa och kanske se nån film om jag ens orkar det.. jag har inte lust att gå ut på krogen eller liknande utan vill bara ta det lugnt när jag e ledig.

    jag jobbar ju nästan heltid i nuläget och känner ofta på helgerna att jag inte orkar göra nåt annat än att va hemma. orkar på sin höjd bio eller gå i stan nån gång i månaden förutom jobbet. jobbar i salong vilket såklart tar mycket energi att jämt träffa kollegor och kunder. trivs jättebra på mitt jobb men det tar samtidigt mycket energi. har dessutom en pojkvän…

    Alltså, vill jobba heltid eftersom det ger mig mycket mer lön och jag trivs på mitt jobb; samtidigt som jag blir trött av det och inte orkar med saker på kvällarna. (orkar inte ens träna eller tvätta kläder på vardagar utan tvättar på helgerna.) Om jag skulle jobba mindre skulle jag få dålig lön…

    va beror det på att jag det känns som att jag inte orkar mer saker än att sköta mitt jobb, sova och tvätta på helgerna tror du?

    (Det märkliga är: Jag är ju trotts allt en glad och positiv tjej och de på jobbet säger jämt att jag har så mycket energi och glädje som jag sprider till dom andra)

    Kram. och tack för en bra blogg =)

    1. Jag blir alltid trött av att gå på stan, främst eftersom jag har svårt att tolka synintryck. Jag har t.ex. svårt att bedöma avstånd och måste anstränga mig väldigt mycket för att se var bilarna är någonstans och för att inte gå in i människor. Jag har även svårt att hitta inomhus, t.ex. i affärer, så där måste jag också anstränga mig mycket. Om jag går in i nya affärer – eller befinner mig i en stad där jag inte är så ofta – så blir det också en massa nya intryck, vilket är trevligt men uttröttande eftersom jag är känslig för sådant.

      På julafton blir jag inte alls lika trött som när jag går på stan, men det tar ändå energi att vara aktiv från tidig förmiddag till sen kväll, även om jag älskar julen. Eftersom jag har bristande automatiseringsförmåga så tar allting extra mycket energi, även till vardags, vilket är en anledning till att jag blir trött fortare än många andra, och av sådant som många andra inte brukar bli trötta av.

      Vad tråkigt att du blir så trött av att jobba heltid att du sällan orkar göra saker på din fritid. 🙁 Jag förstår att det måste kännas jättejobbigt för dig, för om man har mycket man vill göra så är det klart att man vill orka med det, någorlunda ofta i alla fall. Vad det är som gör att du blir så trött av att jobba är svårt att säga för mig som utomstående, men mitt tips är att du funderar över hur du fungerar. Tycker du t.ex. att det är jobbigt med olika sinnesintryck (ljud, ljus, lukter, blinkande saker etc.)? Utsätts du i så fall för många sådana intryck på jobbet? Har du svårt att automatisera, d.v.s. att göra saker utan att behöva tänka på varje steg varje gång? Många som har svårt med detta blir trötta. Kanske finns det andra saker som tar mycket energi utan att du tänker på det? T.ex. sådant som är jobbigt/obehagligt/svårt. Om du funderar över vad det är som gör dig trött så blir det kanske lättare för dig att ta tag i situationen sedan. 🙂

      Kram tillbaka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *