Hemmasittande behöver inte vara dåligt

Vi människor brukar tidigt få lära oss att det är viktigt att komma ut och att göra någonting. Med att ”komma ut” menas vanligtvis att umgås med andra människor IRL och ”att göra någonting” brukar betyda arbeta, studera eller praktisera. Om en människa, under en period i sitt liv, inte ägnar sig åt någonting av detta så är det inte ovanligt att den personen får höra att det inte är bra att ”bara sitta hemma”. Själv anser jag att ja, det kan vara dåligt att bara sitta hemma – men nej, det behöver inte vara dåligt utan det kan också vara jättebra. Jag tror nämligen att det är väldigt individuellt huruvida hemmasittande är dåligt eller inte. Att under en period varken umgås med människor eller ha någon sysselsättning kan vara förödande för en person, men livsavgörande till det bättre för någon annan. Allt beroende på hur man fungerar och vilka omständigheter som finns.

Grundskolans enorma krav på att alla elever skulle fungera likadant, var en av anledningarna till att jag mådde väldigt dåligt efter nian. Jag var livrädd att samma sak skulle upprepa sig på gymnasiet och dessutom led jag av mental utmattning, så jag bestämde mig helt plötsligt för att inte börja på någon av de gymnasielinjer jag hade kommit in på. Istället sökte jag jobb, massor av jobb, och fick till slut anställning på en snabbmatsrestaurang. Tyvärr fungerade det inte med arbetsuppgifterna, och inte heller den efterföljande praktiken på en 4H-gård fungerade. Självförtroendet, humöret och orken var i botten – och till slut satt jag bara hemma.

Min mamma blev orolig och förklarade att det var viktigt att just ”komma ut” och att ”göra någonting”, men jag vägrade. Istället ägnade jag tre år åt att läsa böcker, lyssna på musik, sitta vid datorn och att promenera runt kvarteret. Jag ändrade min klädstil från tighta jeans och platåskor till svarta kläder med nitar, jag färgade håret svart och lyssnade på mörk musik som min lillasyster ibland bad mig att stänga av. När jag hade fyllt 18 fick jag ett läkarintyg på att jag mådde för dåligt för att söka jobb, så att jag skulle kunna söka försörjningsstöd och på så vis bidra till hushållskassan.

Så småningom lät mamma mig vara, under förutsättning att jag tog hand om disken varje dag. Idag är jag oändligt tacksam för det, för mina tre hemmasittarår var allt annat än förödande för mig. De var livsviktiga. Även om de på många sätt var hemska, och jag lever ett betydligt bättre liv idag, så ser jag tillbaka på dem som de viktigaste åren i mitt liv. Efter de jobbiga åren i grundskolan och de tuffa jobbförsöken som 16-åring hade jag ett enormt behov av återhämtning, så hemmasittandet fungerade som en välbehövlig ”sanering” av hjärna och själ. Saneringen gjorde det möjligt för mig att kasta ut det gamla och hämta in det nya, d.v.s. att bearbeta och utvecklas. Även om det, rent konkret, inte hände särskilt mycket i mitt liv så utvecklades jag enormt mycket på insidan.

Trots att jag var en hemmasittare så var jag inte helt isolerad från världen utanför. Jag tillbringade mycket tid på olika internetforum och jag hittade en brevvän som idag är en av mina närmaste vänner IRL. På internet hittade jag också boktips, musiktips, hämtade skrivinspiration m.m. Efter tre år var jag redo att ta steget ut i livet igen och meddelade min mamma att jag tänkte läsa in gymnasiet på folkhögskola, något jag också gjorde. Och trivdes. Jag hade väldigt roligt på folkhögskolan och studierna gick bra, men utan mina tre hemmasittarår hade det aldrig gått.

Kommentarer till “Hemmasittande behöver inte vara dåligt

  1. Jag är hemmasittare sedan 2010. Orkar inget annat. Tar hand om hushållet, promenerar och broderar. Det räcker. Har en kontakt på Närpsyk. Boendestöd och ledsagare hjälper mig att komma ut, även kontaktperson. Promenad oftast, ibland loppis.

    1. Vad skönt att du känner hur mycket du klarar av. Bra att du får stöd av både boendestöd, ledsagare och kontaktperson. Loppis är kul! 🙂

    1. Usch, sådant där är läskigt. :S Jag är noga med att uppdatera mina tillägg, så det borde inte vara någon fara. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *