Att ta vara på sina intressen

När jag insåg att jag inte klarade av att leva mitt liv i den takt jag ville var ett stort orosmoln hur det skulle gå med alla mina intressen. Skulle jag bli tvungen att ge upp allt som jag tyckte om och som gav mitt liv mening? Eller skulle jag kunna ägna mig åt mina intressen även fortsättningsvis, men i mindre omfattning? Skulle det ens gå att anpassa intressena efter min – som jag kände det då – helt värdelösa ork? Jo, det har faktiskt gått. Här är mina knep:

Inga uppstyrda aktiviteter
Med uppstyrda aktiviteter menar jag aktiviteter som äger rum mellan vissa klockslag och som utförs i en viss takt. Att rida på ridskola, eller åka på ridläger där mockning, ridning och måltider sker enligt ett förutbestämt schema skulle inte fungera för mig idag. Det beror på att jag har gått in i väggen så många gånger att min stresströskel numera är – bokstavligt talat – obefintlig. På vuxna ställs det även högre krav på att t.ex. kunna skynda sig och att hänga med i tempot.

Numera är jag, istället för att rida på ridskola eller åka på ridläger, medryttare. För min del innebär det att jag har hand om en privathäst varje måndag. Under de dagarna kan jag åka ut till stallet vilken tid som helst, anpassa ridningen efter mina och hästens förutsättningar, utföra de olika sysslorna i min egen takt och i den ordning som känns bäst för mig. Jag behöver inte stressa eller anpassa mig efter andra människors tempo, och därför fungerar det väldigt bra.

Intressen som jag kan ägna mig åt hemifrån
En stor anledning till att jag har kunnat ta vara på mina intressen är att de flesta av dem är sådana som jag kan ägna mig åt hemifrån. Bl.a. tycker jag väldigt mycket om att läsa böcker, skriva brev och blogga. Om jag t.ex. inte hade någon egen dator utan behövde gå iväg till biblioteket flera gånger i veckan, då skulle jag inte orka ha bloggen. På vintern skulle det ta alldeles för mycket energi med alla ytterkläder, och jag blir utmattad av för mycket intryck. Att boka dator, hitta till rätt dator o.s.v. skulle också ta en stor mängd energi och till slut skulle hela mitt liv kretsa kring bloggen. 

Intressen utan ”utgångsdatum”
Jag måste inte ha läst ut en bok före ett visst datum, jag måste inte svara på brev så fort jag får dem och jag kan själv välja när och hur ofta jag ska skriva på bloggen. Jag kan läsa, svara på brev och skriva blogginlägg helt och hållet i den mån jag orkar. Vad det gäller bloggen gör jag ofta så att jag skriver ett inlägg här och ett inlägg där, när energi finns. Jag sparar dem i ett ordbehandlingsprogram i datorn tills det är dags att publicera dem. På så vis kan jag nästan alltid publicera mina inlägg någorlunda jämnt, vilket gör att bloggen lever även när jag är väldigt trött. 🙂 

Inte heller socialt umgänge har något utgångsdatum, vilket jag är glad för. Om en vän vill ses och min energikvot redan är fylld så kan jag alltid träffa vännen vid ett senare tillfälle istället.

Lagom omfattning
Jag är för det mesta i stallet en gång i veckan – inte fem.

Jag har runt fem brevvänner – inte tjugofem.
Jag läser kanske en bok på två månader – inte en bok på två veckor.

Jag ägnar hellre lite tid åt mina intressen och mår bra, än mycket tid och mår dåligt p.g.a. utmattning. Kvalitet framför kvantitet.

Förberedelser och återhämtning
Då och då kan jag göra undantag och ägna mig mer än vanligt åt ett av mina intressen. Då är det viktigt att jag förbereder mig genom att dra in på andra aktiviteter och att jag efteråt återhämtar mig genom att även då dra in på aktiviteter. Det brukar bli någon vecka innan och efter då jag inte kan leva som vanligt, utan där nästan all tid går åt till energisparande och återhämtning. Att leva så fungerar inte i längden, men det går någon enstaka gång i syfte att få njuta lite extra mycket av sådant som jag verkligen mår bra av.

Hitta nya vägar
Min stora passion i livet är att skriva. Jag har skrivit åtskilliga noveller och påbörjat romanprojekt, men då skönlitteratur ställer helt andra krav än vad brev och blogginlägg gör så har jag tyvärr fått lägga alla sådana projekt åt sidan. Efter senaste gången jag gick in i väggen så finns inte energin, inte ens om jag försakar alla andra intressen och vardagssysslor. Det gör ont att jag inte orkar ägna mig åt det jag älskar mest av allt, men samtidigt är jag glad att det finns andra sätt att skriva på, så att jag får utlopp för min stora passion. Ibland får man helt enkelt hitta nya vägar. 

 

Kommentarer till “Att ta vara på sina intressen

  1. ”En stor anledning till att jag har kunnat ta vara på mina intressen är att de flesta av dem är sådana som jag kan ägna mig åt hemifrån. ”

    Samma här. Dessutom kostar intressen som man kan ägna sig åt hemifrån oftast mindre än intressen som måste utföras annorstädes.

    ”Intressen utan ”utgångsdatum””

    Detta tycker jag är skillnaden mellan att ha en hobby och att ha ett arbete. Ett arbete måste du sköta. En hobby gör du när du vill för att du är intresserad.

    1. En annan viktig skillnad för mig är att mina intressen ger energi medan arbete tar energi. Jag ägnade hela gårdagen åt ett av mina intressen och jag blev inte alls lika trött som jag blir om jag gör ”måsten”.

      1. Vad skönt att du får energi av att ägna dig åt dina intressen! 🙂 Så var det för mig förut också, men efter att ha gått in i väggen x antal gånger så tar tyvärr allting energi, även det som är roligt.

    2. Ja, precis. Intressen som man kan ägna sig åt hemifrån kostar oftast mindre.

      Jag håller med om att skillnaden mellan hobby och arbete är att ett arbete måste utföras – oftast på bestämda tider – vilket kräver helt andra förutsättningar än en hobby, som kan anpassas efter ork. Jag har varit minst lika intresserad av de jobb jag haft som av mina hobbies, men jobben har krävt att jag orkat utföra dem x antal timmar varje vecka, vilket kan bli problem om man har en ojämn energinivå. Jobben har också krävt att jag utfört dem i en viss takt. Mina intressen kan jag däremot anpassa efter min energinivå.

  2. Åh, ja det är såå viktigt med intressen och meningsfullheten.
    När jag träffade min nuvarande läkare någon av de första gångerna så berättade jag om hur jag levde. Och att jag spelade musik med ett band ibland och även hade spelningar (jag beskrev min energi) då sa han ”Den energi du har ska du inte lägga på att vara ute och spela utan på jobb”.
    Åh, jag var helt förtvivlad när jag gick därifrån, musik är verkligen min stora passion och det är det som ger mig energi! Vad han inte förstod var att det är min enda källa till energi – att spela och vara med djuren, skulle jag ta bort det så skulle ingen energi finnas överhuvudtaget.
    Jag förstår hur det ser ut utifrån. Skulle jag säga samma sak till en person som hämtar energi genom att lägga pussel, kolla på tv eller vara med vänner (sånt som slukar energi för mig) så skulle den personen tycka att det lät jättekonstigt.
    ”Du ska inte lägga din energi på att kolla på tv, pussla eller vara social utan du ska lägga den på att jobba”.

    Ännu en norm!

    1. Vad tråkigt att din läkare inte verkade förstå ditt sätt att fungera. 🙁 Alla läkare har tyvärr inte kunskap om (och därmed inte heller förståelse för) att människor kan fungera på andra sätt än enligt majoritetsnormen. Om man utgår från majoritetsnormen kan det förstås verka som om en person som klarar av fritidsaktiviteter men inte jobb lägger sin energi på fel saker, men om personen har ett annat sätt att fungera så kan det ju ha en fullt naturlig förklaring. På samma sätt kan det finnas en fullt naturlig förklaring till att en person klarar av att jobba hur mycket som helst men sällan orkar umgås med vänner.

      Jag håller verkligen med dig om att det finns en norm som säger att ”orkar man det ena så orkar man också det andra” eller ”orkar man det ena så kan man byta ut det mot det andra”, men om man har ett annat sätt att fungera kanske man inte alls fungerar så. Jag tror att jag ska göra ett inlägg om det. Tack för att du inspirerade mig! 🙂

      1. Ja, precis. För att en ska kunna byta ut det ena mot det andra så förutsätter det ju att det måste ta och ge precis lika mycket energi och att det är lika svårt/lätt. Iaf om en inte har obegränsat med energi.

        Vad kul, varsågod 🙂

        1. Klart att det kan vara annat än skogspromenader och fiske. 🙂 Jag tänker att det är högst individuellt vad som är rekreation och inte, men visst finns det tydliga normer som talar om vad som är rekreation och vad som minsann inte är det. :/

  3. ”Efter senaste gången jag gick in i väggen så finns inte energin, inte ens om jag försakar alla andra intressen och vardagssysslor. Det gör ont att jag inte orkar ägna mig åt det jag älskar mest av allt, men samtidigt är jag glad att det finns andra sätt att skriva på, så att jag får utlopp för min stora passion. Ibland får man helt enkelt hitta nya vägar.”

    Jag förstår exakt vad du menar! Jag har också fått acceptera att jag inte orkar göra exakt allt jag skulle vilja göra. Förra året jobbade jag hårt med att översätta min bok till tyska, och jag hann översätta en ganska stor del av boken. Men sen blev jag plötsligt jättetrött och orkade inte fortsätta med översättningen längre. Det blev helt enkelt ett totalstopp i hjärnan!

    Det är synd att jag inte orkat fortsätta jobba med översättningen för jag skulle inte ens ha speciellt mycket kvar att översätta, men jag måste tänka på min hälsa först och främst. Även om jag älskar språk, orkar jag inte översätta, och det måste jag helt enkelt acceptera.

    1. Vad tråkigt att du inte orkade översätta färdigt boken. 🙁 Jag förstår hur du känner, jag började skriva på en bok (skönlitterär) under skrivarkursen och skulle så oerhört gärna vilja skriva klart den, men hjärnan hänger inte med. 🙁 Jag var ledsen över det länge, men nu ligger USB-minnet med den påbörjade boken i säkert förvar och om jag någon gång skulle orka så är det ju bara att plocka fram det. En bok blir aldrig för gammal för att skrivas klart. 🙂

      Jag tycker att du gör klokt i att tänka på din hälsa i första hand. Huvudsaken är att du mår bra! Om du orkar översätta boken någon gång i framtiden så kan du ju göra det då. 🙂 Annars har jag för mig att förlag brukar kunna anlita översättare…?

  4. ”Det är synd att jag inte orkat fortsätta jobba med översättningen för jag skulle inte ens ha speciellt mycket kvar att översätta, men jag måste tänka på min hälsa först och främst. Även om jag älskar språk, orkar jag inte översätta, och det måste jag helt enkelt acceptera.”

    Låt hjärnan vila några år. Du kanske kan betala någon för att översätta boken?

    1. Jag har faktiskt funderat på att betala någon som kan fortsätta med översättningen. Då skulle inte översättaren ens behöva översätta hela boken då jag redan gjort en del av jobbet. Men allra helst skulle jag ändå göra jobbet själv för det skulle vara roligt. Jag tror att jag låter min hjärna vila ett par år till, och om jag fortfarande inte orkar översätta, kommer jag anlita någon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *