Fysisk vs. mental trötthet

En föreställning som jag stöter på ganska ofta, är den om att mental trötthet innebär fysisk trötthet orsakad av mental ansträngning. Så är det inte, utan fysisk respektive mental trötthet är två olika saker.

Fysisk trötthet kan kännas i hela kroppen. Man kan t.ex. få mjölksyra i benen av att springa långt, bli matt i armarna av att lyfta tungt, eller känna sig sömnig efter att ha städat trapporna i ett höghus. Fysisk trötthet hänger ofta ihop med fysisk ansträngning eller kroppslig sjukdom. När man har influensa och känner sig matt i hela kroppen och bara vill sova, då lider man av fysisk trötthet.

Den mentala tröttheten känns inte i armarna eller i benen. Den känns i hjärnan. När man är riktigt mentalt trött kan man t.ex. stirra på en och samma sida i en bok utan att komma vidare, eftersom man inte klarar av att uppbåda den tankekraft som krävs för att läsa. Det kan också gå trögt att tänka, som om tankarna vore ett motorlöst fordon i en uppförsbacke, någonting som man måste knuffa upp.

Att man lider av fysisk trötthet utesluter inte att man kan orka ägna sig åt mentala aktiviteter, som t.ex. att läsa eller lösa korsord. På samma sätt kan en person som lider av mental trötthet orka ägna sig åt fysiska aktiviteter, som t.ex. att promenera eller simma. När jag ska gå ut på en promenad är det t.ex. ansträngande att låsa dörren och att stoppa ner nycklarna i väskan. Detta var ansträngande redan innan jag gick in i väggen, men sedan kraschen har det varit ännu jobbigare, eftersom min hjärna är konstant trött. Jag blir också utmattad om jag behöver tolka många olika synintryck under promenaden, men promenerandet i sig blir jag inte trött av. Det beror på att det är en rent fysisk aktivitet och jag har bra kondition.

En person som lider av fysisk trötthet kan, å andra sidan, bli väldigt trött av den fysiska aktivitet som en promenad innebär. Däremot är det kanske betydligt mindre ansträngande att låsa dörren, att stoppa ner nycklarna eller att tolka synintryck. Dessa aktiviteter innefattar ju inte alls lika mycket fysisk ansträngning som en promenad gör.

En annan energikrävande sak för mig är att ta på mig ytterkläderna. Att det tar energi beror på att jag har svårt att automatisera och därför måste vara fullt fokuserad på varje moment. Rent fysiskt tar processen med ytterkläderna däremot ingen energi alls, för rörelserna i sig är ju inte ansträngande. Det som är ansträngande är att tänka på att hitta jackärmen, tänka på att dra upp dragkedjan o.s.v. Att jag har tagit på mig ytterkläderna gör inte att det blir jobbigare att promenera, men däremot att jag inte – under tiden jag promenerar – orkar tänka på vad jag ska äta till middag.

Även för en person som lider av fysisk trötthet kan det förmodligen vara energikrävande att ta på ytterkläderna, men då handlar det kanske snarare om att rörelserna i sig är ansträngande, även om själva processen är automatiserad. Att först ta på ytterkläderna kan göra att promenaden blir jobbigare, men däremot kan det gå bra att fundera över middagen.

Mindfulness och automatisering

För många människor är mindfulness någonting som minskar stress och utmattning. För mig är det tvärtom, d.v.s. att mindfulness förvärrar stress och utmattning. Jag har funderat på varför det är så, och nu har jag kommit fram till att det har med mina automatiserings-svårigheter att göra.

De mindfulnessövningar jag provat har byggt på att öva på att vara här och nu, genom att medvetandegöra vad som händer i stunden. Det har t.ex. handlat om att bli medveten om hur man andas, för att sedan fokusera på de ljud man har runt omkring sig. Övningarna har också handlat om att bli medveten om sin egen kropp, att t.ex. bli medveten om hur det känns att spänna en muskel och sedan slappna av. Genom att bli medveten om – och fokusera på – dessa saker är det tänkt att man ska kunna släppa andra tankar, och på så vis slappna av.

Det sistnämnda är orsaken till att mindfulness blir ”stressfulness” för mig. Jag skulle nämligen bli väldigt glad om jag kunde tänka på annat under tiden jag utförde någon form av övning eller uppgift. Det skulle vara fint att kunna fundera över vad jag och kompisen ska hitta på eller vilken buss jag ska ta, under tiden jag lagar mat. Det skulle t.o.m. vara fint att kunna fundera över olika problem och stressmoment under tiden jag borstar håret, för då skulle jag ha mer fritid. Jag skulle slippa ha ”tid för praktiska göromål” och ”tid för problemlösning”, utan skulle kunna slå två flugor i en smäll.

När jag ägnar mig åt praktiska göromål måste jag nämligen vara helt och hållet fokuserad på uppgiften, oavsett om jag vill eller inte. Jag måste vara hundra procent närvarande i varje moment, för jag kan ju inte automatisera dem. När jag t.ex. viker ett papper på mitten och stoppar ner det i ett kuvert, så är jag helt och hållet där och då, eftersom jag inte har något val. P.g.a. mina automatiseringssvårigheter ägnar jag oerhört mycket tid åt att tänka på att och hur. I synnerhet på att. Därför behöver jag inte medvetandegöra sådant som faktiskt är automatiserat hos mig, som t.ex. andningen. Att tänka på att andas på ett visst sätt, spänna musklerna på ett visst sätt o.s.v. leder bara till att jag efteråt inte orkar tänka på sådant som jag måste tänka på för att få min vardag att fungera.

Jag behöver inte heller bli medveten om vilka olika ljud som finns i min omgivning. Om jag aldrig har lagt märke till att ett visst ljud finns där så finns det ingen mening med att anstränga mig för att bli medveten om ljudet i fråga. Att jag inte har hört ljudet tidigare beror på att min hjärna har sorterat bort det alldeles av sig själv, och jag är fruktansvärt tacksam över allting som min hjärna gör automatiskt. För det är inte speciellt mycket. Genom att göra mig själv medveten om ett ljud så skapar jag ett problem helt i onödan, eftersom jag sedan måste anstränga mig för att koppla bort ljudet i fråga.

Vissa mindfulnessövningar tillämpas i vardagliga situationer, t.ex. vid matlagning eller i duschen. Uppgiften kan t.ex. vara att tänka på hur det känns att schamponera in håret, eller hur duschstrålarna känns mot kroppen. Sådana övningar har jag inte testat, men de skulle troligen göra mig fruktansvärt utmattad. Även i vanliga fall måste vara hundra procent fokuserad på olika praktiska moment, som t.ex. att ta ur hårsnodden, schamponera håret utan att få schampo i ögonen o.s.v.  Om jag då även skulle tänka på hur saker och ting kändes skulle jag få dubbelt så mycket att tänka på, vilket gör att hårtvätten skulle ta dubbelt så mycket energi. Mina automatiseringssvårigheter gör ju att jag inte kan tänka på hur det känns att schamponera håret, utan att samtidigt tänka på att schamponera håret.

Att förenkla matlagningen

Äta är någonting som alla måste göra, och om man inte har råd att äta ute varje dag så måste man också laga mat. Det sistnämnda var under flera år ett stort problem för mig eftersom jag har svårt med motorik, automatisering och att tolka synintryck. Att laga mat som var god och som innehöll näring var i sig inte något problem, däremot visste jag inte hur jag skulle göra för att laga mat utan att det tog alltför mycket energi eller blev alltför svårt. Oftast lagade jag bara mat efter inspiration som jag fick från diverse recept, utan att se till sådant som tidsåtgång, antal moment och mängden redskap. Detta gjorde att jag i slutändan inte bara var mätt, utan också fullständigt utmattad, inte sällan med ett berg av disk som jag inte orkade ta tag i. Till slut hamnade fokus enbart på att mätta magen, och då hände det att jag hoppade över middagen och åt bakelser istället.

Att få matlagningen att fungera har tagit ganska lång tid, och jag får nog acceptera att den alltid kommer att ta mycket energi. Dock har jag hittat knep som gör att jag numera kan äta mig mätt och få i mig näring, utan att bli fullständigt utslagen på kuppen. Kanske kan mina knep även passa någon annan, så därför tänkte jag dela med mig av dem.

Frukost
Gröt är en för mig lättlagad frukost eftersom den inte innehåller så många ingredienser. Jag behöver inte heller hacka eller skära någonting. Egentligen tycker jag att mannagrynsgröt är godast, men den har en tendens att klibba fast, vilket gör disken energikrävande. Därför brukar jag göra en gröt gjord på vete, korn, råg och havre. Den klibbar mindre och håller mig även mätt längre. Jag har inte energi till att göra min egen blandning, utan köper färdig grynblandning. Flera sorters gryn i en enda påse = perfekt för mig!

C-vitamin
Att skala, hacka och skära tar väldigt mycket energi för mig, men C-vitaminer måste jag få i mig. Därför dricker jag mycket juice gjord på citrusfrukter, men utan tillsatt socker. Min favorit är grapefruktjuice, för den är både god och rik på C-vitamin. Jag sparar massor av energi på att dricka några glas juice varje dag, istället för att skala exempelvis apelsiner.

Grönsaker
Att skära gurka eller riva morötter varje dag – eller ens flera gånger i veckan – är inte energimässigt genomförbart. Därför händer det att jag skär eller river en extra stor mängd av grönsakerna och lägger det som blir över i en skål med plastfolie över. Skålarna ställer jag sedan in i kylskåpet, och nästa dag slipper jag göra i ordning några grönsaker. Det händer också att jag skär av en större bit gurka och äter den som en frukt. Samma sak med morötter. När det gäller tomater så köper jag coctailtomater, eftersom dessa bara är att lägga upp på tallriken.

Bröd
Jag äter inte så jättemycket bröd och gillar bara vitt bröd, även om jag vet att mörkt är nyttigare. När jag blir sugen på bröd så köper jag alltid färdigskivat bröd, och jag väljer nästan alltid rostbröd. Rostbrödet är lätt att variera; jag kan t.ex. rosta det ena dagen och göra varma mackor i ugn nästa. Om man har en smörgåsgrill så funkar det ju med rostbröd där också. En annan fördel är att rostbrödet går att ”tillaga” från fryst tillstånd, vilket är praktiskt. Eftersom jag inte äter så mycket bröd så behöver jag oftast frysa in en del av det, och när jag slipper tänka på att tina brödet så försvinner ett moment.

Lunch/middag
Här undviker jag att laga maträtter som kräver en mängd olika redskap (= för mycket disk). Det bästa är maträtter där man tillsätter de olika ingredienserna i en och samma gryta. Quornfärssås (som köttfärssås fast vegetarisk) är exempel på en maträtt som jag ofta lagar. Då behöver jag bara koka pasta till och väljer då vanliga idealmakaroner. Dels för att det är den lättaste pastan att mäta upp lagom mängd av, dels för att makaroner är lättare än spagetti att få upp på gaffeln. Åtminstone för mig.

Jag brukar också välja maträtter som räcker i minst två, tre dagar, så att jag slipper laga mat varje dag. Även här passar quornfärssås bra, likaså olika böngrytor.

Jag köper också en del färdigt. Om det jag är sugen på – eller delar av det – finns att köpa färdigt så gör jag det, om det inte är för dyrt. Om jag t.ex. blir sugen på pasta med tomatsås med oliver så går jag helt enkelt till affären och köper en burk tomatsås med oliver. Möjligen är det nyttigare att göra egen sås, men jag lägger inte energi på att hacka oliver, få till den perfekta kryddningen o.s.v. när det finns färdig sås att köpa i affären, för ett pris som jag har råd att betala. Köper jag färdig sås så kan jag lägga matlagningsenergin på någonting annat den dagen, någonting som är roligt.

Mellanmål
Till mellanmål vill jag gärna ha någonting som går snabbt och lätt att göra i ordning – men helst någonting som inte behöver göras i ordning alls. För det mesta äter jag bananer. Banan är den enda frukt som jag tycker är lätt att skala, och dessutom är den både mättande och lätt att hålla. Den kräver inte heller bestick eller tallrik, utan är helt ”diskfri”. Ibland äter jag keso till och då blir det visserligen lite disk, men bara en tallrik och en sked. Jag är svag för onyttigheter, och därför händer det ofta att jag även äter mjölkchoklad, chokladboll eller ballerinakex till mellanmål. 😉  Det behövs ju heller inte göras i ordning och dessutom är det förskräckligt gott!  

Om hjärnavstängningar

I perioder, när jag har för mycket omkring mig, har min hjärna en tendens att stänga av sig. Jag blir helt enkelt oförmögen att tänka några tankar alls, och eftersom jag inte kan automatisera så händer det då bokstavligen ingenting. Om hjärnan stänger av sig när jag t.ex. sitter vid skrivbordet så får jag sitta vid skrivbordet tills tankeförmågan kommer igång igen. Och om hjärnan stänger av sig när jag står i duschen, ja, då får jag helt enkelt duscha tills tankeförmågan kommer igång så att jag kan tänka att jag ska stänga av vattnet, dra undan draperiet och ta ner handduken. Som tur är tar varmvattnet aldrig slut och det är inte lyhört i huset.

Eftersom jag tillbringar mycket tid hemma så är det oftast där min hjärna stänger av sig, vilket underlättar. Om jag fastnar på en och samma plats hemma så gör det ingenting, även om det kan vara väldigt jobbigt. Om jag däremot fastnar någon annanstans kan det bli lite knepigare. Skulle jag t.ex. fastna när jag är ute och promenerar skulle jag kunna bli påkörd eller påsprungen, och att fastna i kollektivtrafiken skulle innebära att jag fick sitta kvar på bussen eller tåget – och kanske åka förbi min hållplats flera gånger – tills tankeförmågan kom igång igen. Det har som tur är aldrig hänt.

För några veckor sedan stängde min hjärna av sig när jag stod och fumlade med påsar och plånbok i biljetthallen på T-centralen (tunnelbanans knutpunkt) efter att ha varit och shoppat. Lägligt nog stod jag inte mitt i biljetthallen utan lite avskilt, invid en pelare, så jag var inte i vägen för någon. Dock hade jag kunnat bli av med min plånbok som jag höll i handen eftersom jag inte kunde tänka att jag skulle stoppa ner den i väskan. Som tur var så fick jag ha min plånbok i fred, tankeförmågan kom så småningom igång och jag kunde gå ner på perrongen och hoppa på tåget.

Idag stängde hjärnan av sig när jag låg i sängen. Jag var klarvaken och ville gå upp, men eftersom jag inte kan kliva upp utan att tänka så fick jag helt enkelt ligga kvar. Eftersom solen sken så beklagade katten sig över den usla servicen – hon ville ju gå ut!

Att hålla reda på flera saker samtidigt

Igår hade jag tvättstugan. Det brukar i vanliga fall inte vara särskilt betungande, men igår hade jag extra mycket tvätt. Det betydde att jag var tvungen att köra fler maskiner är vanligt, vilket i sin tur innebar att jag var tvungen att gå ner i tvättstugan fler gånger än vanligt. För att komma dit måste man gå nerför en spiraltrappa, vilket kräver flera färdigheter:

* Att man kan hålla balansen samtidigt som man bär korgen – eller påsen – med tvätten.

* Att man kan avgöra ungefär hur djupa trappstegen är så att man kan ta lagom stora steg, något som krävs för att undvika att ramla.

* Att man kan samordna punkt ett och punkt två.

Mina syntolkningssvårigheter gör att jag har svårt att uppfatta djup och avstånd samt att jag har bristande rumsuppfattning. Det innebär att jag inte riktigt vet hur djupa trappstegen är, samt att jag har svårt att avgöra exakt var i trappan jag befinner mig och hur trappstegen och jag står i förhållande till varandra. För att inte ramla i trappan måste jag därför vara hyperfokuserad i varje steg jag tar, något som stjäl mycket energi.

Många vändor till tvättstugan innebär även att jag måste ta på mig skorna flera gånger och öppna och låsa dörrar flera gånger. Det betyder också att jag måste hålla ordning på fötter, nycklar, dörrar och avstånd flera gånger under samma dag. Eftersom ingenting av detta går automatiskt utan kräver full tankekraft så blev jag väldigt utmattad igår. Som tur är så hade jag inte bokat in någonting idag, utan kan vara hemma och ta det lugnt. Katten verkar inte misstycka. 😉

20150625_140551