Berätta om sin funktionsnedsättning – hur då?

Att ha en synlig funktionsnedsättning innebär att omgivningen kan se att man har en funktionsnedsättning även om man inte berättar det. Det kan t.ex. vara så att man bara har ett ben, eller att ens ögon ser annorlunda ut. Kanske använder man något välkänt hjälpmedel, som rullstol eller vit käpp. En person som har en synlig funktionsnedsättning kan behöva förklara för omgivningen vad funktionsnedsättningen innebär för just den personen, och precis som vid en osynlig funktionsnedsättning så kan man råka ut för fördomar och missförstånd. Dock innebär en synlig funktionsnedsättning att vissa saker blir uppenbara för omgivningen. Att någon använder rullstol gör t.ex. att andra människor förstår att den personen inte kan klättra uppför en stege, även om personen i fråga är bra på mycket annat.

Att ha en osynlig funktionsnedsättning innebär däremot att omgivningen inte kan se att man har en funktionsnedsättning. Det gör t.ex. att andra människor kan ta för givet att man kan – eller kan lära sig – att klättra uppför en stege. Om man p.g.a. sin osynliga funktionsnedsättning inte kan klättra på stegen och vill att omgivningen ska förstå detta, då måste man tala om att man har funktionsnedsättningen. Men hur gör man? Hur berättar man? Vilket är bästa sättet att få andra människor att förstå någonting som inte syns?

Dessa frågor har jag själv funderat en hel del över, och jag har kommit fram till att det i mitt fall (Det kan säkert vara olika beroende på vem man är, vem man ska berätta för och vilken funktionsnedsättning man har.) brukar vara lättast att få omgivningen att förstå om jag tänker på följande:

* Inte inleda med diagnosnamnen. Det är inte självklart att andra människor vet vad t.ex. Aspergers syndrom innebär, så att rabbla diagnosnamn det första jag gör kan skapa förvirring snarare än förståelse. Jag börjar istället med att berätta vad min funktionsnedsättning innebär i praktiken.

* Undvika att förklara i medicinska termer. Ord som ”automatisering” och ”visuospatiala svårigheter” använder jag främst när jag pratar med personer inom vården, eller när jag träffar någon som har en liknande funktionsnedsättning. I andra sammanhang brukar jag istället använda vardagliga uttryck som ”ingenting går av sig självt” och ”bristande rumsuppfattning”. Vill jag ändå använda de medicinska termerna så försöker jag vara noga med att förklara vad de betyder. Det kan jämföras med att fotbollsspelaren bör förklara ord som ”offside” när hen pratar med någon som inte vet så mycket om fotboll.

* Ge konkreta exempel. Detta brukar vara bra för att ge andra människor en bild av hur det är att leva med funktionsnedsättningen. T.ex. ”Ingenting går av sig självt för mig. Det innebär att jag, vad jag än ska göra, måste tänka hela tiden. När jag t.ex. ska äta frukost så måste jag tänka att jag ska öppna kylskåpet, ta fram juicen, hämta en tallrik o.s.v. för annars händer det ingenting.”

* Förklara varför. Min erfarenhet är att människor har lättare att förstå att någonting är svårt om de får veta varför det är svårt. Därför säger jag aldrig bara att jag t.ex. har svårt att tolka synintryck. Istället brukar jag förklara lite närmare, ungefär såhär: ”Jag har svårt att tolka synintryck. Det beror på att min hjärna har svårt att tolka och bearbeta den information som ögat sänder ut.”

* Öppna upp för frågor. När jag har berättat om min funktionsnedsättning är det vanligt att den eller de jag berättat för undrar saker. De kan t.ex. vilja veta om min funktionsnedsättning är livslång eller om den går att bota, hur en specifik aktivitet fungerar för mig, om det är någonting särskilt jag vill att de ska tänka på, eller vilka diagnosnamnen är. För att folk ska våga fråga mig saker så brukar jag säga att de gärna får göra det.

Sedan jag började blogga får nya människor vanligen veta om min funktionsnedsättning i ett tidigt skede. Ofta undrar folk vad jag har för intressen och när ”skriva” kommer upp så frågar de ofta vad jag skriver för något. Då brukar jag berätta om bloggen. Nästan alla säger sedan att de varit inne och läst på min blogg, och det har faktiskt bara kommit gott av det.  🙂 

Postad i

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *