Att ha möte med sin handläggare

I mitt förra inlägg skrev jag om sådant som handläggare kan tänka på inför och under ett möte med en person som har en eller flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Idag tänkte jag istället dela med mig av några tips på vad man själv kan tänka på när man ansökt om någon form av stöd (t.ex. aktivitetsersättning) och ska träffa sin handläggare.

Förbered dig.
Tänk noga igenom vad du vill få sagt under mötet och vad som känns viktigt att din handläggare får veta. Skriv ner punkterna, håll dem i huvudet, spela in dem med mobilen eller rita bilder – gör vad som känns lättast för dig. Läs också igenom dina läkarutlåtanden så att du vet vad som står där. Det kan vara bra att kunna referera till dem under mötet. Om du inte har dina utlåtanden, be din läkare att du får en kopia.

Om du vill – ta med dig någon.
Om man tycker att det här med möten är svårt kanske man tycker att det känns obehagligt att gå dit ensam. Det kan också vara så att man inte har några svårigheter med situationen i sig, men att man tycker att det skulle kännas bra att ha med sig någon som vet hur man fungerar och som är väl insatt i ens stödbehov. Man har alltid rätt att ta med sig någon. Ta med dig den person du helst vill ha med dig. Det kan t.ex. vara din partner, din bästa vän eller någon från sjukvården. Om personen i fråga inte har möjlighet att följa med den aktuella dagen eller tiden, boka om mötet till en tid då personen kan. Oavsett vem du tar med, be att den personen också läser dina läkarutlåtanden, i synnerhet om du vill att personen inte bara ska finnas med som stöd utan även vara delaktig i mötet.

Handläggaren är också en människa.
Även om du träffar din handläggare när denne befinner sig i en yrkesroll så är hen i grund och botten bara en människa. Om personen känns skrämmande, tänk på att hen – precis som du – rör sig i flera olika sammanhang och att det här är ett av dem. Föreställ dig din handläggare när hen handlar mat, nattar sina barn, eller när hen är nyvaken med rufsigt hår och tandkrämsfläckar på pyjamasen. Kanske kan det göra personen lite mindre skrämmande.

Var tydlig och konkret.
Medan din psykolog troligen vill veta vilka konsekvenser dina symtom och svårigheter får för dig känslomässigt, så kan din handläggare behöva få veta vilka konsekvenser dina symtom och svårigheter får rent praktiskt. Ha detta i åtanke när du svarar på handläggarens frågor och berättar om ditt stödbehov. Om du har svårt att städa p.g.a. att du inte kommer igång eller inte vet hur du ska lägga upp städningen, så förklara vad som händer om du måste städa utan hjälp. Om du inte klarar av att arbeta p.g.a. att du blir utbränd, så förklara vad som händer om du måste arbeta. Om du tycker att det är svårt att sätta ord på det hela och du har med dig någon, ta hjälp av den personen.

Ta upp dina punkter.
Din handläggare kommer att ha egna punkter att ta upp, men se till att du får ta upp dina. Om ni inte kommer in på dem under samtalets gång, säg att du har saker du måste få säga. Om du skrivit ner dina punkter kan du, om du vill, överlämna listan till handläggaren vid mötets början. Om du tycker att det känns svårt att själv se till att du får sagt det du vill – och du har någon med dig – be att den personen håller koll på de olika punkterna och att hen hjälper dig att få allting sagt.

Förklara istället för att försvara.
Om du märker att din handläggare inte riktigt förstår, inta inte försvarsposition. Förklara istället vad det är handläggaren har missförstått och berätta hur det är istället. Svara inte: ”Jaha, så du tycker att jag ska bli utbränd?” om handläggaren t.ex. tycker att du ska prova någon form av sysselsättning och du inte orkar det. Säg istället: ”Om jag skulle göra så som du föreslår så skulle jag bli utbränd. Det beror på att…” Den första meningen innehåller ingen information, och om handläggaren har missförstått så behöver hen information för att kunna förstå. Håll en trevlig ton, men självklart ska du säga ifrån om handläggaren inte verkar lyssna.

Ta hänsyn till dig själv.
Ibland går din handläggare på din och din läkares linje, d.v.s. att du bör få det stöd du ansökt om. Andra gånger har handläggaren en annan ståndpunkt. Hen kanske exempelvis tycker att du ska börja med någon form av sysselsättning fastän du inte alls orkar det och trots att din läkare har fastställt att det är så. Då är det viktigt att du tar hänsyn till dig själv – inte till instansen du ansökt om stöd från. Säg till handläggaren precis som det är, att du tyvärr inte orkar/klarar av att göra så som hen tycker att du ska göra. Var bestämd, men glöm inte att förklara istället för att försvara. Hänvisa till läkarutlåtanden, be handläggaren att ta kontakt med läkaren (om inte denne är med på mötet).

Det ska kännas bra med handläggaren.
Precis som det ska kännas bra med din läkare eller psykolog så ska det kännas bra med din handläggare. Det är viktigt att denne lyssnar på dig och bemöter dig med respekt. Be att få byta handläggare om det inte känns bra med den du har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *