Att förstå andra med samma diagnos

Att träffa någon som också har Aspergers syndrom kan innebära att man träffar någon som fungerar ungefär så som man själv gör. Det kan också innebära att man träffar någon som inte alls fungerar så som man själv gör. Eftersom Aspergers syndrom är en väldigt bred diagnos som kan ta sig olika uttryck hos olika personer så kanske man – om man träffar fem personer varav fyra har samma diagnos – känner igen sig jättemycket i den ena, ganska mycket i den andra, lite grann i den tredje och inte alls i den fjärde. Det kan också vara så att man känner igen sig jättemycket i alla, eller att man inte känner igen sig i någon. Likaväl kan det vara så att man känner igen sig allra mest i den femte personen – som inte har Aspergers syndrom – för att han, hon eller hen råkar vara den som är mest lik en själv personlighetsmässigt.

Precis som människor som inte har Aspergers syndrom kan behöva lära sig hur personer med Aspergers syndrom kan fungera, så kan vi som har Aspergers syndrom behöva lära oss hur andra personer med Aspergers syndrom kan fungera. Eftersom diagnosen kan ta sig så olika uttryck hos olika personer så kan vi behöva skaffa oss kunskap om hur vi t.ex. kan bemöta och stötta personer vars asperger tar sig andra uttryck än vår egen.

Själv tycker jag att jag har goda kunskaper om de symtom som jag själv har, och om vilka olika uttryck dessa kan ta sig hos andra personer. När det däremot kommer till symtom som jag själv inte har så är vet jag inte alltid mer än någon utan Aspergers syndrom. Jag känner ofta att jag vill lära mig mer, och då brukar jag gå på föreläsningar. Aspergercenter anordnar då och då föreläsningar av personer med egen diagnos, för personer med egen diagnos. Ibland känner jag igen mig, ibland känner jag inte igen mig alls – men jag lär mig någonting varje gång. Jag brukar också läsa bloggar, artiklar och böcker skrivna av andra som har Aspergers syndrom eftersom jag många gånger tycker att människors egna erfarenheter är den absolut bästa kunskapskällan.

Det finns dock tillfällen då kunskapskällan egna erfarenheter inte finns att tillgå, och det finns tillfällen då jag faktiskt känner att jag även behöver ett objektivt utifrånperspektiv för att lättare kunna förstå vissa symtom eller svårigheter. Eftersom jag vet att informationen på olika faktasajter ibland kan vara väldigt onyanserad så tar jag sällan hjälp av dessa. Istället brukar jag fråga någon vars kunskap jag verkligen litar på, som t.ex. min samtalskontakt. För det är okej att inte alltid förstå, även om man själv har Aspergers syndrom. Det är okej att fråga.

Kommentarer till “Att förstå andra med samma diagnos

  1. Du har så rätt i att alla aspergare inte fungerar på samma sätt! Många verkar ha uppfattningen att vi aspergare är en grupp som förstår varandra automatiskt, men sanningen är att man inte kan gruppera människor efter diagnos, precis på samma sätt som man inte kan gruppera människor efter ålder, etnicitet, sexuell läggning och religion. Jag har många gånger träffat andra aspergare som fungerar och tänker på ett helt annat sätt än jag.

    Däremot har alla mina närmaste vänner också Aspergers syndrom. Jag har även nära vänner som är neurotypiker och jag har roligt med dem också, men dessa vänner förstår inte mig alltid på samma sätt som mina Asperger-vänner gör. Detta betyder dock inte alls att jag automatiskt skulle komma överens med exakt alla som har Asperger, långt ifrån. Men när jag väl lyckas hitta de människor bland aspergare som jag klickar med, klickar jag oftast riktigt bra med dem.

    1. Jag håller med om att det verkar vara en ganska vanlig uppfattning att personer med Aspergers syndrom automatiskt förstår varandra. Så är det ju inte, på samma sätt som alla utan Aspergers syndrom inte automatiskt förstår varandra.

      Vad intressant att alla dina närmaste vänner också har Aspergers syndrom. 🙂 Det är så skönt när man hittar vänner som verkligen förstår en. 🙂 Själv har jag en liten men brokig vänskapskrets. Alla mina vänner är lika mig på olika sätt, och också olika mig på olika sätt, men jag tycker väldigt mycket om allihop. 🙂

  2. ”Jag brukar också läsa bloggar, artiklar och böcker skrivna av andra som har Aspergers syndrom eftersom jag många gånger tycker att människors egna erfarenheter är den absolut bästa kunskapskällan.”

    Jag är arbetshandledare/vårdbiträde inom daglig verksamhet och har add. Har svårt att studera på det klassiska sättet i skolvärlden, men har funnit egna strategier för att tillgodogöra mig kunskap som är relevanta för mitt yrke.

    Jag plöjer igenom facklitterära böcker, självbiografiska böcker, läser bloggar, går på föreläsningar, ser på tv-program, lyssnar på radioinslag och så vidare.

    Din och Paulas blogg är mina absoluta favoriter när det gäller ”egna erfarenheter” och inläggen ger mig ofta aha-upplevelser.

    Ni är några av de bästa som finns att tillgå. Mycket bättre än mycket av facklitteraturen. Glad varje gång jag ser att ni uppdaterat. 🙂

    1. Vad härligt att höra att du har hittat välfungerande strategier för att lära dig sådant som du behöver kunna i ditt yrke! 🙂 Det klassiska skolsättet fungerar verkligen inte för alla. Jag tror att det är jättebra att du inhämtar kunskap från så många olika källor, för på så vis får du förmodligen många olika perspektiv.

      Det är verkligen jättekul att du tycker så mycket om min och Paulas bloggar. 🙂 Jag får också ofta aha-upplevelser när jag läser bloggar eller går på föreläsningar, för även om jag kan mycket om mina egen variant av Aspergers syndrom så behöver jag lära mig om andras. Det finns ju så många varianter. Tusen tack för de fina orden! <3

  3. ”Det kan också vara så att man känner igen sig jättemycket i alla, eller att man inte känner igen sig i någon.”

    Jag tror att 99,9 % av alla människor med Aspergers syndrom har sociala svårigheter. Sociala svårigheter tror jag är den minsta gemensamma nämnaren i Aspergers syndrom. Att sedan sociala svårigheter kan yttra sig olika hos olika människor är en annan sak. Några är distanslösa medan andra är blyga men alla har de sociala svårigheter.

    1. Ja, de sociala svårigheterna kan verkligen ta sig olika uttryck, liksom de flesta andra symtom som kan förekomma vid Aspergers syndrom. Därför kanske man inte känner igen sig alls i vissa personer med samma diagnos, medan man känner igen sig jättemycket i andra. Jag känner inte automatiskt igen mig i någon för att denne också har sociala svårigheter, på samma sätt som jag inte automatiskt känner igen mig i någon bara för att denne precis som jag har praktiska svårigheter. Om jag känner igen mig eller inte beror på vilka sociala och/eller praktisk svårigheter personen i fråga har. Sedan kan man förstås definiera ”igenkänning” på olika sätt också. 😉

  4. ”Om jag känner igen mig eller inte beror på vilka sociala och/eller praktisk svårigheter personen i fråga har. Sedan kan man förstås definiera ”igenkänning” på olika sätt också.”

    Ja det är nog till stor del en definitionsfråga. För även om jag förnuftsmässigt förstår (igenkänning) att distanslöshet är en form av sociala problem så har jag ingen känslomässig förståelse (igenkänning) av distanslöshet eftersom jag själv inte har den typen av sociala svårigheter. Å andra sidan kanske vi kan känna igen varandra på ett högre plan i de sociala konsekvenser som våra sociala svårigheter kan föra med sig.

    1. Ja, precis, olika svårigheter kan ibland ge samma konsekvenser och att känna igen sig i konsekvenserna är ju också igenkänning.

  5. Det jag uppskattar hos vänner som också har as, är att jag ofta känner stor medkänsla och förståelse från den andra personen, även om hen inte just har samma svårigheter som jag. Så känner jag ofta när det gäller någon som har psykiatriska svårigheter/diagnoser av olika slag, inte bara as. Det finns en sorts intuitiv förståelse på något sätt 🙂

    1. Vad skönt att du ofta känner medkänsla och förståelse från andra som har liknande svårigheter som du. 🙂 Det är helt underbart när man träffar någon där det finns en slags intuitiv förståelse! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *