Vad är så hemskt med olik-fungerande?

I hästannonser står det ofta vilken typ av träning hästen lämpar sig bäst för och/eller vad de inte lämpar sig för. Det kan t.ex. stå ”kapacitet för hoppning” eller ”ej ridskola”. Det beror på att olika hästar har olika förutsättningar, även om de tillhör samma ras. En häst som har alla förutsättningar för att tävla i hoppning kanske inte alls har de rätta förutsättningarna för att vara ridskolehäst och vice versa. Det är allmänt känt och accepterat (även om det förstås finns undantag) att kraven måste anpassas efter hästens sätt att fungera.

Om jag berättar för en datorkunnig person att min dator krånglar när jag försöker spela spel, är det troligt att den datorkunniga personen frågar vilken typ av dator jag har, vilket operativsystem och vilken processor jag har o.s.v. Att personen ställer frågor om datorn beror på att hen vet att olika datorer har olika förutsättningar, och det är därmed inte säkert att min dator lämpar sig så bra för just spel. Däremot kanske den lämpar sig jättebra för någon annan aktivitet.

Olik-fungerande finns överallt i samhället. Djur fungerar olika. Datorer fungerar olika. Bilar gör det. Det är accepterat, och därför börjar man ofta med att ta reda vilka förutsättningar hästen, datorn eller bilen har. När jag träffar nya människor får jag ofta börja med att tala om hur jag fungerar, för annars är risken stor att de nya människorna utgår från att jag fungerar på ett visst sätt. Det är nämligen inte helt och fullt accepterat att människor fungerar olika, utan vi ska anpassa oss efter kraven och förväntningarna, som i sin tur har anpassats efter en standardmall. Vi ska klara av vissa saker och vi ska tycka om vissa saker.

Detta tycks vara väldigt viktigt, men det är sällan någon verkar veta varför dessa saker är så viktiga. När jag frågar folk så får jag ofta ett svar som i sin tur ger ett svar som ger ett svar som leder tillbaka till den där standardmallen. När jag gick på sexårsverksamheten och inte tyckte om att gå på teater eftersom det kunde uppstå höga ljud där, var det en i personalen som blev mycket upprörd. Det visade sig att det inte berodde på att teaterbesöken var viktiga för att jag skulle klara mig i livet, utan på att alla sexåringar tydligen tyckte att det var roligt att gå på teater. Det som fått förskolläraren att reagera så starkt var alltså att jag inte fungerade som ”alla sexåringar”, något som i sin tur var provocerande eftersom det inte var accepterat att sexåringar kunde fungera olika. Året efter, i ettan, tyckte inte läraren om att jag inte kunde ljuda fram orden, utan att jag läste flytande istället. Normen sa nämligen att det var accepterat att vara sju år och ha svårt för att läsa – men inte att vara sju år och ha svårt för att ljuda.

Idag, över 20 år senare, händer det fortfarande att jag träffar människor som tycks ogilla att alla inte fungerar på samma sätt. Jag undrar: Varför är det fortfarande inte allmänt accepterat att människor fungerar olika när det är accepterat att allting annat gör det? Vad är det som är så hemskt? Jag förstår verkligen inte det.

Kommentarer till “Vad är så hemskt med olik-fungerande?

    1. Det är så hemskt att det finns människor som mobbar andra människor p.g.a. att dessa inte fungerar enligt normen. 🙁

  1. Det är det där jäkla flockbeteendet. En avvikande flockmedlem lockar till sig rovdjur och är en fara för hela flocken. Men människor är inte så primitiva längre, vi behöver inte vara rädda för rovdjur och det är dom här primitiva beteendena vi måste kämpa mot och du gör din del genom att upplysa om det på ett så bra sätt här i din blogg!

    1. Kul att du uppskattar bloggen. 🙂

      Intressant teori om flockbeteendet! Det kanske är så att vissa människor på något sätt blir oroliga/känner sig hotade av att alla inte fungerar som de själva?

  2. Det som egentligen är konstigt är att samhället skapar sådana normer utifrån vad som anses vara normalt. Samtidigt säger man att över hälften av befolkningen uppskattas ha en diagnos om man skulle göra en utredning. Frågan blir då är det normalt att vara onormal?

    1. Exakt! Jag tror absolut att det är många fler än man tror som inte fungerar enligt normen. Det handlar nog bara om att alla dessa människor inte får någon diagnos. Alla olik-fungerande människor känner kanske inget behov av att få någon diagnos, andra söker ingen utredning, ytterligare andra söker sig till vården med sina funderingar men får inget gehör o.s.v.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *