Att se helheten

Eftersom jag har flera olika funktionsnedsättningar är det väldigt viktigt att både jag och min omgivning ser helheten. Med det menar jag att vi måste undvika att se Aspergers syndrom för sig, DCD för sig och syntolkningssvårigheterna för sig, och istället se dem tillsammans. Att det är så viktigt beror på att det är blandningen av alla tre funktionsnedsättningarna som ligger till grund för hela min symtombild. Om jag bara hade haft en av dem så hade jag också haft en annan symtombild, som förmodligen hade bestått av vissa specifika delar av den nuvarande.

Man skulle kunna säga att det är lite som med pizza. När man bakar pizza lägger man sällan tomatsåsen för sig, champinjonerna för sig, paprikan för sig, tomaterna för sig, oliverna för sig, kryddorna för sig och osten för sig. Istället sprider man ut ingredienserna över hela pizzan, så att de olika smakerna blandas och tillsammans bildar smaken av pizza. Om man bakar en pizza med bara tomatsås, champinjoner, kryddor och ost så smakar den på ett annat sätt, även om den fortfarande påminner om den första.

Att se de olika funktionsnedsättningarna var och en för sig skulle vara som att baka en pizza där varje ingrediens ligger för sig, tydligt avgränsad från de andra. Att bara se en av funktionsnedsättningarna, och glömma bort de andra, skulle vara som att baka en pizza med sju ingredienser men bara se fyra. Precis det felet har jag, och andra, gjort. 

Många gånger har jag gråtit mig själv till sömns eftersom jag upplevt att min symtombild sett så konstig ut, och det har hänt att jag fått förklara för personer inom vården att nej, min symtombild ser inte alls ut sådär utan såhär. 

Nu har jag äntligen förstått vad som tidigare blivit så fel. Både jag och personer inom vården har glömt att se helheten, men på olika sätt. Själv har jag sett varje funktionsnedsättning för sig, en i taget, medan personer inom vården varit väldigt fokuserade på Aspergers syndrom. Med andra ord så har jag sett först tomatsåsen, sedan champinjonerna och sedan osten, medan personer inom vården stirrat sig blinda på tomatsåsen. Ingen av oss har sett pizzan. Sedan neurologen förklarade för mig att jag kan se min hjärnas sätt att fungera som ett enda stort nätverk, så har vi dock blivit mycket bättre på att se den där pizzan – och jag har blivit mycket mer begriplig för mig själv. Ibland måste jag dock påminna mig själv om att ta hänsyn till helheten, för det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster. 

Kommentarer till “Att se helheten

  1. Det är det felet mina kontakter gör. De glömmer att jag är bipolär och ser bara aspergern. De tar inte mina tvångstankar på allvar…

    1. Vad tråkigt om dina kontakter bara ser din asperger och glömmer bort att du är bipolär också. Har du pratat med dem om det? Min erfarenhet är att Aspergers syndrom ofta tenderar att ses som den huvudsakliga diagnosen/huvudproblematiken, även om huvudproblematiken är blandad eller en helt annan. Jag tänkte skriva ett blogginlägg om det nu i dagarna.

      Om dina tvångstankar inte tas på allvar så är ju det inte alls bra. Har du berättat att du känner så? Om inte så tror jag att det kan vara jättebra att göra det. Kanske är det så att dina kontakter upplever att de tar dina tvångstankar på allvar, medan du upplever att de inte gör det. D.v.s. ni kanske tror att ni förstår varandra på det planet fastän ni inte gör det. Sådant har jag varit med om ganska många gånger, d.v.s. att jag eller någon annan trott att vi förstått en viss sak när vi (en eller båda) i själva verket inte alls förstått. Det kan ju också vara som så att dina kontakter inte förstår hur jobbiga dina tvångstankar är och/eller i vilken omfattning du har dem, och då kanske du måste förtydliga det för dem. Du förtjänar att bli tagen på allvar! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *