Att läsa av personer med autism

Många – men absolut inte alla – personer med autismspektrumtillstånd har ett annorlunda kroppsspråk. Det kan t.ex. vara så att man har ett ovanligt återhållsamt – eller ett ovanligt yvigt – kroppsspråk, eller att man använder vissa ansiktsuttryck och gester i situationer där andra människor normalt sett inte använder dessa. En del personer kanske inte alls använder sig av kroppsspråk, utan ser helt neutrala ut oavsett situation.

Att ha ett annorlunda kroppsspråk kan göra att andra människor tycker att man är svår att läsa av, eller att andra människor tolkar ens icke-verbala signaler enligt normen, något som kan leda till missförstånd. Exempelvis kanske en person med ett ovanligt yvigt kroppsspråk tolkas som överaktiv och mycket engagerad, vilket kan bli tokigt om personen i själva verket har en låg energinivå och känner sig deprimerad. På samma sätt kan det hända att en person som använder minimalt med kroppsspråk uppfattas som likgiltig och känslokall, även om hen i själva verket är en renodlad känslomänniska som just för tillfället känner sig väldigt arg, glad eller ledsen.

En del personer som har ett annorlunda kroppsspråk är själva medvetna om detta, andra är det inte. Därför är det extra viktigt att omgivningen inte i första hand går på vad personen i fråga visar, utan på vad personen säger. Detta är framför allt viktigt om personen talar om att hen på något sätt mår dåligt. Om vederbörande berättar att hen har kraftig ångest men ändå pratar lugnt och ser ut precis som hen brukar, kan det vara lätt att tänka: ”Så farligt kan det inte vara”. I det läget är det otroligt viktigt att inte hänga upp sig på avsaknaden av icke-verbala ångestuttryck, utan att ta det personen säger på allvar! Även om det ser ut att vara lugnt på utsidan så kan det vara full storm på insidan.

Själv kan jag skratta och flamsa om jag är glad, men djupare känslor har jag väldigt svårt att visa. Dels är jag, har jag fått höra, återhållsam med mina ansiktsuttryck, dels är jag rädd att människor inte ska ta emot mina känslor med empati, utan att jag ska få falla fritt. Jag har också svårt med tillit. Eftersom jag är medveten om att jag har svårt att visa känslor så brukar jag tala om det i situationer där jag träffar nya människor som kan behöva veta. En sådan situation är när jag träffar ny vårdpersonal.

Att tala om att jag har svårt att visa känslor innan jag går in på andra saker brukar hjälpa. Några personer har också sagt att jag är svår att läsa av, något som brukar märkas tydligt i läkarintyg. Där brukar nämligen finnas en ruta där läkaren skriver några ord om hur hen uppfattar en i rummet, t.ex. om man har lätt för att hålla sig till ämnet eller om man uppträder ångestladdat. Nästan alltid känns det som om det mesta av informationen i denna ruta handlar om en helt annan person. Bara en läkare har lyckats läsa av mig korrekt.

Om man inte vet om en person är medveten om att hen har ett annorlunda kroppsspråk, eller om man bara tycker att personen är svår att läsa av, kan man ta frågor till hjälp. Man kan antingen fråga hur personen mår, eller säga exempelvis: ”Du verkar lite trött idag. Är du det?” Om personen då svarar: ”Nej, jag känner mig fit for fight”, så är det antagligen bara personens annorlunda kroppsspråk som gör att hen verkar trött.

Kommentarer till “Att läsa av personer med autism

  1. Jag känner verkligen igen mig! Det händer ofta att människor tror att jag mår bra när jag är helt slut eller mår extremt dåligt. Det händer också ibland att människor tror att jag är trött när jag inte är det utan mår bra. Många människor har sagt till mig att de visst kan läsa av mig, men jag har märkt att de som säger det är oftast ju de som absolut inte kan läsa av mig alls utan de tror bara att de kan göra det 😉

    1. Det där att människor kan tro att man mår tvärtom mot vad man gör, är ett bra exempel på hur det kan bli när man har ett annorlunda kroppsspråk. Jag har flera gånger fått höra att jag är svår att läsa av, men precis som du så har det också hänt att människor sagt att de visst kan läsa av mig. Även i mitt fall har det visat sig att det ofta handlar om att dessa människor tror att de kan läsa av mig. 😉

  2. Efter min utredning så sa psykologen att jag var mycket svår att läsa av och jag gestikulerade inte med händerna eller kroppen.Det var ju något nytt för mig,men nu börjar jag förstå att det kanske är så.En del människor vet nog inte var dom har mig,för jag
    har en stark integritet och visar nog inte vad jag känner inom mig

    1. Det kan säkert vara så att det är svårare för omgivningen (eller vissa personer i omgivningen) att veta var man har oss som har stark integritet. Jag har ju också det. Vissa gånger, när jag har mått riktigt dåligt, har det känts som om jag skulle behövt skrika rakt ut i förtvivlan för att bli förstådd, men det ska mycket till för att jag ska skrika i förtvivlan inför andra människor. Då måste jag släppa på all integritet och det klarar jag inte.

  3. Har du funderat på att sammanställa dina inlägg till en bok, eller skriva nytt material till en bok? Kan tänka mig att både yrkespersoner och npf-människor skulle ha nytta av det.
    / mvh Lss-arbetare och npf-människa 🙂

    1. Tack för förslagen! 🙂 Jag har haft vissa funderingar på detta och det är inte omöjligt att det blir av en dag. Dock är mitt första mål att orka skriva klart den skönlitterära barnbok som jag håller på med. Den riktar sig till barn som fungerar annorlunda och skrivs ur deras perspektiv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *